Letat och letat länge.....

...efter en ny klocka till köket. Många fina har jag sett, men de har varit så stora. Tror de skulle bli för dominerande i mitt lilla kök. Hittade denna på Åhlens för en billig peng, jodå inte dum alls.

Men veckan efter hittade jag en ännu bättre på Hjärterum, hygglit pris på den också. Oj oj vilken ska jag ta? Åh de blir bägge! Den vita i köket och den andra i tvättstugan....beslutsångerst är oftast inte mitt problem och behöver inte vara de ny heller.

Tänk därtill att väggarna i köket är nu vita. Målade om den blommiga tapeten i söndags. Jippi vad glad jag blev, ett steg mot eget färgval av vårt hem!

Nostalgi eller skräckbilder?

Detta är tapeter från mitt "nya" hus. 70-tal orginal hela bunten. Detta är i vårt sovrum, fondtapet med den randiga på resten av väggarna. Till de vita möblerna och vita sängöverkastet är de ändå den bästa, eller den jag kan tänka mig stå ut med lite längre än de flesta av de andra.

Denna är i tvättstugan. Till vita maskiner är den rätt OK. Tapeterna är i gott skick, om de nu ursäktar dem!

I de lilla extra rummet, som nu är mer förråd än rum.

Fondvägg i köket, till allt annat brunt passar den, men inte till mig. Väggarna blir nog vitmålade där, först ialla fall.

Chokladbrun vävtapet, rätt ombonad i färgen, men mörk. Fast vardagsrummet är rätt ljust för övrigt och heltäckningsmattan är lite ljusare brun.

Svårt att riktigt känna att de är jag i detta, men allt kan bara blir bättre.

Hallen är värst! Men den fick inte plats i detta in lägget, de är de enda rummet jag nu vet vad jag vill ha på väggarna. Hallen och badrummet är snart klart, hoppas jag.

Nytt hus till mina små vänner....

....har längtat i flera år att få ha ett fågelhus. För bor man i lägenhet är de inte så lämligt att mata sina små vänner på balkongen.

Detta har jag köpt från ett dagcenter som tillverkar dessa fågelhus, i ett par olika modeller. Tror att de är deras egen design på dem också. Visst är de fint?

Hängde denna för talgbollar också. Fast jag försökte fånga några fåglar med kameran, var dom helt borta när jag stod där. Vi får väl bli mer bekanta!! De var ialla fall många på invigningen.

En blomma för Bodil....

.....vår kära bloggvän som inte fick leva längre. De känns så otroligt overkligt, hon hann ju inte leva färdigt, tänk på alla projekt som inte blev gjorda eller slutförda. Så kan man tänka i all evenerlighet och ändå aldrig få svar.
De blev en mycket fin begravning och minnesstund efteråt med släkt och goda vänner. Bodil var ju duktig på att hålla kontakt med alla vänner. Många, många minnen kommer fram. De som slog mig bl.a. var just de enormt varma välkomnadet man fick när man kom till henne, sällan att man känt sig sååååå väl mottagen när man ringt på hos någon.
Livet måste gå vidare för oss andra och även bloggeriet. För de är ju ett riktigt gift!